Pushing

Den som har åkt skateboard länge vet att fotot ovan har kommit att bli ett av de mest berömda tidningsomslagen någonsin på en skejtblaska. Kanske ingen slump. Den som aldrig har åkt skateboard har nog en ganska okomplicerad syn på hur man "sparkar fart" så att man kommer framåt. "- Det är väl bara att skjuta på!?"

Nja. Det är mer komplicerat än så. Det handlar, återigen, om stil och exekvering enligt gällande kodex. Den är tillräckligt svårt att till 100% dechiffrera som initierad sedan 27 år, och det måste vara helt omöjligt för en oinvigd. Men som mången initierad kulturnörd påpekar kan man till och med se på en skateboardåkares unika bentag om hen besitter en stil värd namnet eller om det rör sig om nåt åt det stelopererade hållet. Man behöver inte vänta på närmast följande ollie, boneless eller no comply.

Det sägs ofta att skateboardkulturen är en av de mest välkomnande gemenskaper en människa med spritt i benen kan joina, men det är inte heller riktigt så enkelt. Det finns många små nyanser av rätt och fel. Visst, det är hyfsat fritt från fördomar och man samsas ofta kring det sträckta långfingret mot "etablissemanget" i en slags urdemokratisk samhällsordning där inga självutnämnda ledare ska komma och leka team managers. Men bedömningen ligger i betraktarens öga, och ett initierat öga är utsatt för åratal av trendkänsliga kovändningar som förändras lika snabbt som du hinner säga "benihana" (googla!).

Men mitt i detta träsk av dolda fördomar om stil finns en vacker brokighet som förstärker känslan av att skateboard handlar om frihet, kreativitet och egensinnighet. Träben eller spasmer, kraftfulla frånskjutare eller kattlika spänstfenomen. Allt kan ha sin charm. Dessutom förändras den personliga stilen med åldern.

Här är en liten film om att sparka fart genom karriären, med en blandning av legendarer och nykomlingar, som gör det du som skejtare aldrig kommer undan, men ofta(st) kommer undan med:

http://theberrics.com/redirect/ricki-bedenbaugh-keep-on-pushin.html

När det gäller det rena utförandet, exekverandet, är det mer onyanserat. Det hyfsat politiskt inkorrekta epitetet "mongo push" indikerar att det finns en allmänt överenskommen och tillämpad policy: sparka aldrig fart med FEL FOT! Detta betyder på ren svenska: om du åker med vänster for fram - sparka fart med HÖGER fot; om du åker med höger fot fram - sparka fart med VÄNSTER fot. Att experimentera med detta är förknippat med hög risk för social stigmatisering. Även om du skulle göra den supercleanaste backside smith grind, rullar vidare och sätter ner fel fot vid nästa push... Oh-oh! Big no-no!

Ett relaterat exempel: i forumtrådar diskuteras till exempel vem som råkar göra snyggast/coolast push bakom brädan. Detta förekommer oftast som en panikåtgärd på grund av balans- eller utrymmesproblem, till exempel i trafik, och är mig veterligt aldrig medvetet eller planerat... likväl går det som allt annat att analysera på molekylär nivå... som nedan:

http://www.slapmagazine.com/component/option,com_jfusion/Itemid,4/index.php?topic=74719.0

Personligen känner jag att själva pushandet är en metafor för hela livet på brädan. Men pushar sig själv konstant men till slut så är själva pushandet det enda man egentligen behöver. Kanske det enda man egentligen klarar av utan att ramla och slå sig. Men det bästa är att det är helt ok.

Slutligen en av mina favoritbilder i ämnet. För mig uttrycker den i en enda ruta allt vad skateboard handlar om.