"The element of style is a big component that is
missing these days. Nobody was pushing that style card on the next generation
so now, nobody has their own style. It’s all a bit robotic [...] Please everybody,
get your own style. Make skateboarding enjoyable to watch again!"
(Jovontae Turner, the chrome ball incident: postscript: jovontae turner chromeballincident.blogspot.com)
Det här med stil inom skateboard har varit ett ständigt
återkommande ämne så länge som jag har intresserat mig för kulturen, alltså
sedan 1987. Eller på skateboardspråk; antiken. Jag är själv verkligen ingen
renässansman när man pratar om stil, särskilt inte i dagens läge, då
gubbstelheten gör sig påmind bara man funderar på att åka skateboard. Men jag
tycker det ändå är viktigt att stilaspekten finns med när man betraktar
skateboardåkning, för den tillför en väldigt trevlig dimension till hela
grejen.
Att betrakta skejtande och att själv stå på brädan är två
helt skilda saker. Det ska gudarna veta. Ju äldre man blir desto tydligare blir
denna skillnad. Det är väldigt få förunnat att behålla en skön, avslappnad stil
efter 20 år på brädan. Ett helt logiskt faktum kan vara att man helt enkelt
inte skejtar lika ofta som man gjorde förr. Ett annat, mer motsägelsefullt,
faktum är att det krävs mer frekvent rullande ju äldre man blir för att behålla
kroppens smidighet. Så det blir en ond loop: ju stelare man känner sig, desto
mer sällan åker man skateboard och desto stelare blir man, o s v…
Men jag har märkt att ju stelare man själv blir, desto mer
gillar man att verkligen titta på åkare som man upplever har en stil som
tilltalar en. Det är nästan omöjligt att förklara för någon annan som inte
gillar samma åkare/stil om VARFÖR man går igång på det. Jag har hört och läst
tillräckligt många skejtares åsikter under åren för att förstå att
uppfattningen om vad som är ”en bra stil” i allra högsta grad är personligt.
För mig är antitesen till stil att bara åka fram och tillbaka på en rak linje som om truckarnas bussningar vore cementerade: http://instagram.com/p/gUFYeEmEEK/
Det riktigt intressanta kanske dock är vad någon
”icke-skejtare” tycker. Jag har definitivt fördomar om att folk som inte åker
skateboard inte alls kan bedöma en skateboardåkares stil, utan tänker bara på
vilka ”konster och krumbukter” de gör på brädan. Detta är förmodligen en av de
aspekter som gör att skateboard skulle passa rätt illa som OS-gren. I alla fall
streetåkning. När det gäller t ex megaramp känns det kanske mer logiskt att
bedöma snurrar och volter med 10-meters-linjalen i handen. Men så har vi Street
League, där jag inte ens vet om stilaspekten existerar i bedömningsmallen. Det
verkar i alla fall inte ha en avgörande betydelse. Och förmodligen är det bäst
så, eftersom det ju omöjligt går att hitta en objektiv sanning om vad ”en bra
stil” är. Resultaten skulle bli subjektiva, oförklarliga, orättvisa. Det skulle
dessutom vara aningen svårt att dela ut sponsorers prispengar runt 100 000 till
någon på de grunderna.
Men hur får man ihop en streetkultur på mer konstnärlig
basis, där stil bevisligen har haft så enormt stor betydelse internt, med en
mer neutral tävlingskultur där prestation alltid går före utförande? Går det
någonsin att ”merga” dessa två och hitta en harmoni mellan dem? Eller kommer
det att utvecklas mot två typer av skateboardåkare i framtiden; en mer
konstnärlig, fri form och en mer strikt, tävlingsinriktad och kommersiell form
som har mer gemensamt med annan idrott? Det har förmodligen funnits en sådan inneboende
motsättning inom kulturen sedan 30-40 år tillbaks, det är bara det att det blir
tydligare och tydligare med tiden. Dessutom kanske det blir tydligare om man
som betraktare av kulturen är äldre och har längre perspektiv på allt man ser
inom dagens skejting.
Det är lätt att sitta och tycka att man har rätt, när man
själv inte är ute och slår sig varje dag. Ungdomarna har med all rätt helt
andra perspektiv, och det är gott så. Det som är synd är att inte fler yngre
delar med sig av sina tankar om skateboardåkning, utan att det nästan
uteslutande är gamla föredettingar som undertecknad som grubblar offentligt. Men de yngre är
väl, också med all rätt, upptagna med att skejta. Man borde skejta mer och
skriva mindre. Förmodligen borde man istället göra mer av båda. För att bli en god stilist måste man öva, öva, öva... och hålla i! Det gäller skateboardåkning likväl som skrivande.
Tålamod och bekvämlighet är två sidor av samma mynt, och det är bäst om det myntet alltid står på högkant. Alla som har singlat slant vet att det är ganska osannolikt att myntet landar och står kvar på högkant. Men det kan hända, och det gäller att fortsätta singla den där jävla slanten varje dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar