Quim Cardona. jag har alltid sett upp till quim cardona. hans syn på skateboardåkning är väldigt inspirerande. att han skatar för att få en viss känsla. han vill ha den där känslan. känslan som bara skateboard kan ge en. jag har inte skatat mycket denna sommar. men idag, när jag rullade omkring på gatan och gjorde ollies uppför trottoarkanter och manuals över övergångsställen. så kom den där känslan till mig. den rena skateboardkänslan. där allt liksom står stilla. lyckan skjuter i höjden. Jag har förstått att jag kanske, kanske, kikar lite mycket på skateboardåkning. klipp filmer intervjuer mm. det får mig att koppla av. att släppa dagen, alla måsten lite. och bara, kolla, känna, skateboardåkning.
Här är ett klipp som får mig att släppa dagen lite. quim cardona
sen lite otippat så slänger jag in ett nytt porträtt, tror jag, på Brian Andersson.
jag tycker Brian hade en bra del i welcome to hell. har liksom inte så mycket på Brian. hans nya NIke-projekt. skorna tycker jag inte om. ser sjukt oskatebara ut. men på något vis tycker jag detta projekt va trevligt. så god titt!
Gillar BA-dojjorna, faktiskt, men vet ej hur de är att skejta i... :)
SvaraRaderaBA verkar vara en trevligt skön prick iaf. Hyvens grabb.
jag har lite svårt att se skatepotential i skorna. Mer för kanske golfbanan eller nåt. Men absolut. trevlig verkar han ju vara!
SvaraRaderaNike SB har ju nån slags fitness/athletics-approach till de flesta av sina skodesigns, förutom Janoskis då. Ibland blir det lyckat, men ofta ganska tråkigt. Det är väl Air Jordan-arvet... Har ägt ett par P-Rod som var snygga men fruktansvärt osköna. Dunks är väl annars ofta sköna, dock lite blaffiga i designen. Mer för gatuhörnshäng än för skejting..? :)
SvaraRadera