Att skriva om att titta på när andra talar om skateboard

Att det är svårt att skriva om sina tankar kring skateboard har redan konstaterats i bloggens första inlägg, men det kan även vara svårt att prata om skateboard. Ofta känns det enklast att bara titta på någons åkning så känner man instinktivt om man gillar det eller inte. Det är extremt okomplicerat, basic, magkänsla.

Det är som med musik. Alla har sin egen tolkning av all musik, även om man själv kanske inte ens är medveten om det. Du gillar det du gillar. Du kan försöka dölja det eller vifta bort det med "guilty pleasures"-semantik, men det spelar ingen roll. På kvällen i mörkret ligger du ändå där och nynnar på Mariah Careys senaste låt.

Om man inte orkar munhuggas om vem som har bäst stil, snyggast dojjor, cleanast crooked grind nollie flip eller bara babbla på osammanhängande om skateboardhistoria som undertecknad, så kan man alltid titta på och lyssna när andra pratar om skateboard. Ibland är det nästan mer underhållande än att titta på faktisk skateboardåkning.

Som i detta fall, där två av världens mest inflytelserika skateboardpersonligheter pratar vett och ovett i vad som känns som ett hyfsat spontant samtal mellan legendarer, där båda rätt motvilligt anammar varandras ömsesidiga uppskattning och lovord. Kan ju också bero på att de varit polare i 30 år, och förmodligen tycker det känns lite underligt att ett vanligt samtal mellan gamla polare om rätt vardagliga saker kan vara intressant för resten av världen. Men det är det. Det är inte bara intressant, det är viktigt om man har den minsta nyfikenhet på varför det man sysslar med är vad det är och ser ut som det gör. Om man bejakar denna nyfikenhet kommer man nästan alltid att få betalt i den tillfredsställelse det innebär att förstå vad fan man håller på med. Egentligen.